Gabriel
Arkivarie och ¼ tornedalsfinne. Har minnen av att kroppsligen ha befunnit sig i övriga Norden. Dessa är emellertid vaga (finlandsfärjor och barndomssomrar i Danmark). Efter de senaste 20 månadernas stålbad känner han sig dock mer än någonsin som en fullfjädrad nordbo. Inför den här listan har han koncentrerat sig lite extra på Finland och lyssnar numer på tango med helt nya öron.
Johannes
Johannes är halvt norsk och uppvuxen med brunost, ribbe och skidor på teve. Såväl sommarlov som sportlov tillbringades i Norge, i ett samhälle nära Oslo. Han insåg tidigt värdet av opportunism. VM i fotboll 1994 och vinter-OS i Lillehammer samma år präglade hans idrottsintresse. Sverige höll man på i fotboll och andra mindre viktiga sommaridrotter. Men när kylan kom, när vintern stod för dörren, ja då växlade sympatierna över till grannlandet. Så var det, och så är det fortfarande. Låt oss säga att det har präglat listan. Även om han tror sig själv ha förmågan att "lyfta blicken" och "ta in andra perspektiv", så kan den här bloggens läsare vara tacksamma över att Johannes inte ensam bestämmer listans placeringar. Idag jobbar han som gymnasiebibliotekarie på ett folkbibliotek, i en mindre pendlarort till Stockholm. Det är ett yrke där man ständigt brottas med vikande läsintresse och kommunens budgetåtstramningar. Häromveckan nämnde han Jane Austen, och en elev nickade bekräftande: "Jag känner igen namnet." Det finns hopp.
Martin
Martin är född och uppvuxen i centrala Sverige, långt från övriga nordiska länder. Fotbollsplaner, Tetris och tjejerna i klass 9B var för den unge Martin viktigare än norsk modernistisk poesi. Ja, ni hör ju, men så var det faktiskt. När han nådde 20-årsåldern beskrevs ofta som "romantisk", men får nu som 30-nånting allt oftare stå ut med epitetet "rationell". Men vad vet folk egentligen? När han grävde ner sig i nordbor inför den här listan så gick känslan ofta före förnuftet. En otrolig målar- eller levnadskonstnär väcker Martins livsnerv mer än en effektiv stadsplanerare. Redan tidigt fick han i uppdrag att rikta in sig lite extra på danskjävlarnas bedrifter och äventyr. Detta visade sig vara en mycket givande uppgift och Martin får lov att erkänna att han mjuknat allt mer för landet i söder. Han höll rent av en liten tumme för danskarna i sommarens EM. Martins surt förvärvade pengar - pengar som kommunen ger honom för att förklara för tonåringar på vilka sätt de missförstått Platon - lägger han på indisk mat och en och annan vinylskiva. För övrigt är väl hans största, vagt realistiska, dröm att skaffa en ny bokhylla.
Sanna
Ni som läst de tidigare 101-bloggarna känner igen er. Det är Gabriel, småstadskillen som finner tröst i tanken på lokalvård. Johannes, cynikern som älskar varmt te. Och så har vi Martin, den lata jonglören som förnekar att Settlers Online är en väldigt stor del av hans liv. Eftersom ni precis fått en uppdaterad beskrivning av era tre hjältar undrar ni kanske varför den här texten inte är slut än. Det ska jag berätta. Och vem är då jag? Jag heter Sanna och har fått i uppdrag att göra den här bloggen till något utöver det vanliga. Jag ska nämligen rita ett litet porträtt av varje nordbo. Martin har lovat mig en fjärdedel av intäkterna och jag ser fram emot att äntligen bli rik och berömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar