I förarbetet till den här listan läste jag Levande musik (1925) av Carl Nielsen. Jag hade den lilla boken uppslagen i handen när en av bibliotekets stammisar kommer in:
"Sitter du här och smygläser?" Han får syn på boken. "Vad för någonting? Carl Nielsen, den danske…?"
Jag nickar.
"Ja, honom lyssnade jag på på sextiotalet. Det var i Stockholm. Jag tog med mig min flickvän, som är min fru nu. Egentligen gillar jag inte den sortens musik, men hon gör..."
Jag sa ingenting. Jag lät honom prata på. Han kom strax in på helt andra saker. Men den sortens musik – vad betydde det? Jag hade precis börjat upptäcka Carl Nielsens musik, men kunde inte för mitt liv begripa vad han syftade på. Sångerna i Højskolesangbogen, kammarmusiken, orkesterverken? Eller menade han bara klassisk musik i allmänhet?
Jag vill inte tro att läsare av den här bloggen har en lika onyanserad inställning till klassisk musik. Men för säkerhets skull har jag sammanställt en kort lista över mina favoritstycken av Carl Nielsen, utan inbördes ordning.
Det här kan han ha pratat om.
- Fynsk foraar (1921)
På Fyn är allt annorlunda än i den övriga världen, och den som ger sig tid att lyssna kommer att märka det. Ja, det är inte jag som säger det, utan Carl Nielsen i slutet av Levande musik. Efter att ha skrivit vitt och brett om musikaliska problem, Beethovens pianosonater och danska sånger, är det på barndomens Fyn han slutligen hamnar. På ön surrar bina, brölar korna, gnäggar hästarna, ja till och med tiger mullvaden på ett särskilt fynskt vis. Och traktens flickor, ja de skrattar så hänförande, när de leker kurragömma bland häckarnas grönska.
Allt det här finns med i körverket Fynsk foraar, där Nielsen frammanar den idylliska öns näckrosor, blommande äppelträd och kurtiserande ungdomar.
- Hymnus amoris (1896)
1891 i Paris träffade Carl Nielsen skulptören Anne Marie Brodersen. De blev blixtförälskade och reste tillsammans ner till Italien. I Florens gifte de sig. Det var början på ett stormigt äktenskap. Anne Marie satsade nämligen på en egen karriär och lämnade Carl ensam långa stunder i Köpenhamn...
Det ligger nära till hands att jämföra Carl Nielsen med Finlands Jean Sibelius. De är födda på samma år och är bägge viktiga för respektive lands självbild – men på olika sätt. Nielsen växte upp i en fattig familj på Fyn, medan Sibelius växte upp i den finlandssvenska övre medelklassen. Sibelius går i tungsinne och melankoli, Nielsen kan kopplas till den danska humorn och "hygget". Kort sagt: Sibelius var förtjust i flaskan, Nielsen i brudar.
Carl Nielsen utnyttjade alltså Anne Maries långa utlandsresor till att involvera sig i en rad kvinnoaffärer. Dessa affärer ledde emellanåt till utomäktenskapliga barn och till att giftermålet gång på gång skakade i sina grundvalar.
Trots Carl Nielsens konstanta otrohet lyckades paret Nielsen hålla ihop livet ut. De måste ha älskat varandra. Ett bevis på det är kantaten Hymnus amoris, som Carl skrev som ett kärleksbevis till Anne Marie. Inspiration fick han av Tizians Miracle of the jealous husband som de bägge såg i Italien. Målningen föreställer en rasande man, på väg att döda sin otrogna hustru. I scenen till höger har han kommit till insikt om sanningen (hon är oskyldigt anklagad) och ber om förlåtelse. Hustrun i sin tur blir återupplivad.
Den vackra Hymnus amoris är alltså inspirerad av en brutal målning om svartsjuka och mord. Nej, kärleken är sannerligen ingen okomplicerad sak.
- En Fantasirejse til Færøerne (1927)
Jag har aldrig varit på Färöarna, men precis som Carl Nielsen har jag gjort en del fantasiresor till den öde havsnationen. Stycket har en tydlig dramaturgisk kurva: först ankomsten till Färöarna med båt: vyer över isen, det bergiga landskapet och det stålblanka havet. Sedan en varm välkomstkommitté. Fest och förbrödring. Till den här delen vävde Carl Nielsen in inslag av färöisk folkmusik, vilket var nyskapande för sin tid. Hela stycket känns... sunt.
Det är ingen tillfällighet. I Levande musik tar Nielsen klar ställning för Mozart och mot Wagner. Han kan inte stå ut med det osunda i tyskens motiv, och tillägger att "det verkligt värdefulla är inte det intressanta eller spännande utan långt mera det milt strömmande, när det flödar ur en sund källa".
- "Taagen letter" ur Moderen (1920)
Finns det omusikaliska människor? Inte enligt Carl Nielsen. Han menade att alla människor har en inneboende musikalitet. Det gäller bara att locka fram den. (Ännu en ursäkt mindre för oss som sjunger hellre än bra.)
Nielsen menade att det i musiken är nödvändigt att "upprätthålla förbindelsen med det ursprungliga." Det gjorde att han var skeptisk mot artificiella nymodigheter (särskilt tveksam var han till den fördärvliga filmkonsten), men det ledde också till stycken så ljuvliga som "Taagen letter" (dimman lättar).
- "Oriental Festival March" ur Aladdin Suite (1917-19)
Carl Nielsen behärskade alltså det vackra och finstämda, men han skapade också verk med schvung i.
Ett av Carl Nielsens mest kända verk är operan Maskerade (baserad på Ludvig Holberg pjäs), men jag väljer hellre hans musik till Adam Oehlenschlägers Aladdin, eller Den forunderlige Lampe. Nielsen var berömd för sina originella inledningar, och första delen av Aladdin Suite är inget undantag.
- "Solen er saa rød mor" (1923)
I Danmark är Carl Nielsen minst lika känd för sina sånger som för sina instrumentella orkesterverk. I kriget mot Preussen 1864 förlorade Danmark nästan hälften av sin landmassa och en tredjedel av sin befolkning. Det var en enorm stukning av det nationella självförtroendet och innebar att danskarna vände sig inåt. Nu skulle man inte längre kriga för nationell ära, nu skulle man sjunga i grupp och fostra goda samhällsmedborgare. Den gemensamma sången har sedan dess fått en samlande och gemenskapsbyggande funktion i Danmark. Under andra världskriget blev sången till exempel ett sätt att markera motstånd mot de ockuperande tyskarna.
Den första versionen av Højskolesangbogen kom ut 1894 och används fortfarande i olika sammanhang i Danmark. I den står det Nielsen på var och vartannat blad.
Barnvisan "Solen er saa rød mor" (som däremot inte är med i den senaste, artonde upplagan av Højskolesangbogen) har bland annat spelats in av Lars H.U.G. och den finns med i Lars von Triers Riket, där Judith sjunger för den vanskapta Lillebror. Carl Nielsen står för musiken, texten är skriven av Harald Bergstedt, som tyvärr under andra världskriget blev övertygad nazist. Det är en ljuvlig barnvisa likafullt.
- Symfoni nr. 4, Det Uudslukkelige (1914-16)
Nielsen må ha sagt att han föredrog det "milt strömmande" framför det spännande och intressanta. Men det är inget han själv egentligen följde i praktiken.
Vid början av första världskriget var Nielsen less på krigshetsen han såg runt omkring sig, sedan blev han förfärad av förödelsen och alla miljoner döda, och med Det Uudslukkelige gav han sin hyllning till det som inte kan släckas hos människan. Symfonin börjar, med Kjell Espmarks ord, bland gyttja och död, "ett tutti där d-moll kämpar mot ett C"
som om det tagit sig upp ur en skyttegrav
och rusat med fälld bajonett mot fienden,
detta år då allt mänskligt ställts in
och slutar i en mäktig pukduell. Upplever man symfonin live står pukslagarna vid varsin ände av scenen och trummar för glatta livet. Henri Bergson hade formulerat sin idé om élan vital några år tidigare, och i Det Uudslukkelige fick idén sin mest kärnfulla gestaltning. Det är vad som inte kan släckas, inte av krig, inte av förtryck eller auktoritära regimer: den mänskliga livsviljan.
Med ett pågående krig i Europa som motsäger all mänsklig värdighet, har Det Uudslukkelige tyvärr fått förnyad aktualitet.
*
Den fattige landsortsonen som blev en hyllad kompositör. En musikalisk landsfader. En genial kåtbock. Kärt barn kan man beskriva på många sätt.
Man skulle kunna säga att Carl Nielsen i sin person förenar många motsägelsefulla tendenser hos danskarna. Å ena sidan har Nielsen med en uppsjö uppbyggliga sånger i den omhuldade Højskolesangbogen. Han hyllade det sunda och okonstlade. Å andra sidan finns det gott om överraskande humor och djärvhet i hans kompositioner och hans kvinnoaffärer vittnar om en konstnär som inte tog det tionde budet på särskilt stort allvar.
Men kanske är det inga motsättningar. Kanske är det bara danskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar