14. Tycho Brahe (1546-1601)

Den här listan har redan fört oss till många platser – till Grönland och Tasmanien, in i engelska kungahov och ut på smugglaräventyr på Östersjön. 

Nu är det dags att rikta blickarna mot stjärnhimlen. 

Som Carl Sagan en gång konstaterade är vår jord bara en liten prick, om ens det, i universum. Hur meningslösa studier av rymden än kan tyckas vara, så är det nog ändå få som förblir helt oberörda av dem – vi människor tycks ha en inneboende fascination för det som är större än oss själva. Länge var det Gud som fyllde den platsen. I den materiella världen stod jorden i centrum och allt kretsade kring vår lilla planet i vad som brukar kallas för den geocentriska världsbilden. Matematikern och astronomen Nicolaus Copernicus brukar få stå som symbol för övergången till en heliocentrisk världsbild med solen i centrum och planeterna (inklusive jorden) kretsande runt omkring. Sakta men säkert fråntogs människan och hennes värld sina platser i centrum för universum. 

I denna utveckling spelar den danske astronomen Tycho Brahe en central roll – även om han nog själv hade blivit rätt besviken över att ha bidragit till den kopernikanska världsbildens genomslag. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig.

*

Tre år efter att Copernicus på sin dödsbädd lagt fram sin revolutionerande tes föddes den lille pojken Tycho Brahe på Knutstorps borg i Skåne. Han var ett barn av den danska makteliten – mor och far tillhörde två av Danmarks mäktigaste adelsfamiljer. Intresset för astronomin väcktes som ung tonåring när han såg en solförmörkelse och fascinerades av att den hade kunnat förutses. Redan här verkade det alltså vara den dolda lagbundenheten som fascinerade Brahe - möjligheten att genom envishet, intelligens och hårt arbete upptäcka mönster i det till synes oförklarliga.

Under en studieresa i Europa i början av 1560-talet började Tycho Brahe på allvar ägna sig åt astronomiska observationer. I augusti 1563 låg planeterna Jupiter och Saturnus ovanligt nära varandra på himlen. När Brahe jämförde det han såg med uppgifter publicerade i tabeller fann han stora skillnader och insåg att astronomin behövde reformeras med hjälp av noggrannare, mer systematiska observationer och genom att bättre instrument togs fram. Han började föra detaljerade dagboksanteckningar med astronomiska observationer, något han skulle fortsätta med fram till sin död och som skulle komma att bli själva grundstommen i hans vetenskapliga gärning.

Tycho Brahes stora genombrott som astronom kom när han år 1572 bevisade att "den nya stjärnan" (i själva verket en supernova) i stjärnbilden Cassiopeia befann sig på större avstånd från jorden än månen.  Detta var en direkt utmaning av uppfattningen att världsrymden bortom månen var oföränderlig – en dogm som varit rådande ända sedan Aristoteles. Så revolutionerande var upptäckten att Brahe själv förklarade det som ett "gudomligt tecken" bortom naturlagarna. Han skrev en bok om fenomenet, De nova stella, som gjorde honom till ett känt namn bland astronomer i Europa. Brahe började planera att lämna Danmark för att fortsätta karriären utomlands, men det ville den danske kungen Fredrik II inte veta av. För att behålla den numera berömde vetenskapsmannen inom landets gränser förlänade kungen ön Ven till Brahe. Förläningen var på livstid och Brahe erbjöds dessutom en årlig pension på 500 daler, samt medel för att bygga upp ett observatorium. Han kunde knappast annat än att tacka ja till erbjudandet. Ven passade astronomens syften perfekt – den platta ön skulle ge fri sikt mot himlen åt alla håll och behörigt avstånd till störande hovliv. 

År 1576 lades grundstenen till det som skulle bli Uraniborg av den franske ambassadören Charles Dançay. Uraniborg, namngivet efter Urania, astronomins musa i den grekiska mytologin, kom att bli en imponerande byggnad som i ett och samma renässansslott var bostad åt Brahe med familj, kemiskt laboratorium och astronomiskt observatorium. Inspirerad av italiensk renässansarkitektur lade Brahe stor vikt vid att slottet skulle byggas enligt harmoniska geometriska mönster som skulle återspegla den himmelska harmonin.  Det var en praktfull byggnad som i viss mån kan tyckas stå i strid med hans eget valspråk "Icke att synas men att vara" – för övrigt en av många latinska inskriptioner Brahe lät sätta upp i byggnaden. Uraniborg var försett med ett avancerat vattenledningssystem, som via pumpverk och rör gav vatten till slottets rum. Här fanns även ett ringledningssystem med klockor, med vilket astronomen kunde kalla på sina assistenter när de satt på sina rum. Runt slottet uppfördes också en renässansträdgård, utformad av Brahe själv, givetvis enligt ett strängt geometriskt mönster.

Plan över Uraniborg med trädgård

När Tycho Brahe efter några år insåg att han behövde mer utrymme och stabilare uppställningsplats för sina instrument, blev lösningen att bygga ett nytt observatorium – denna gång under jord. Grävningarna till det som skulle bli Stjärneborg startade cirka 1584 och skulle resultera i ett observatorium som var nytt och banbrytande i Europa. Här fanns bland annat en gigantisk armillarsfär, men också ett arbetsrum där Brahe hade möjlighet att sova över – i rummet fanns porträtt av honom själv och andra astronomer samt i taket en bild av hans "tychoniska" världssystem tillsammans med en liten tavla med inskriptionen "Om det är så?".

Stjärneborg

För att åstadkomma den exakthet Tycho Brahe eftersträvade i sina mätningar blev han tvungen att konstruera sina egna instrument. På Ven upprättades en instrumentverkstad – smeder, snickare och gravörer kallades in. Banbrytande nydaningar gjordes vad gäller bland annat siktteknik och metoder för avläsning. Brahes mest berömda instrument var den så kallade "murkvadrant" som fanns monterad i väggen på Uraniborg och användes för att mäta himlakroppars höjd över horisonten. Ovanför instrumentet fanns en målning av Brahe själv i färd med att göra observationer.

Tycho Brahes murkvadrant

Ett annat berömt föremål var den himmelsglob, 1,5 meter i diameter, där Tycho Brahe löpande placerade ut stjärnor och stjärnbilder vartefter han fastställt deras position – när han lämnade Ven innehöll den över 1000 stjärnor. På dess horisontring fanns en inskription som bland annat konstaterade att: "himlen har genom ett sinnrikt konstverk öppnats för dem av de dödliga som förstår sig här uppå".

Tycho Brahe ville att även presentationen av hans resultat skulle hålla högsta kvalitet och lät därför bygga ett eget boktryckeri på Ven för att trycka sina vetenskapliga fynd. Snart visade det sig dock att tillgång på papper var ett problem för boktryckarverksamheten – för att lösa detta byggdes även en papperskvarn, som i sin tur (på grund av bristen på sjöar och strömmande vattendrag) krävde att ett sextiotal nya dammar konstruerades på ön. Brahes envishet när det gällde att genomföra sina visioner var kort sagt imponerande (även om de bönder som under hårt slit fick gräva dammar av sin jordbruksmark antagligen var mindre nöjda).

Tycho Brahes arbete på Ven pågick oavbrutet från 1577 till 1597, det vill säga i hela tjugo år. Ven blev till en forskningsanläggning, där inte bara forskning utan även undervisning bedrevs – något som var nödvändigt för att träna upp de nya assistenter som hämtades från hela Nordeuropa. Ingenstans i Europa vid denna tid bedrevs mer avancerad astronomisk forskning. Ven blev berömt över hela kontinenten och snart flockades nyfikna besökare till ön – såväl andra astronomer som en och annan kunglighet.

Bland de viktigaste resultaten av Tycho Brahes astronomiska arbete på Ven fanns bland annat observationerna av den komet som han skådade på natthimlen den 13 november 1577, något som brukar beskrivas som den andra stora astronomiska händelsen i hans liv (efter den nya stjärnan 1572). Brahe började göra noggranna observationer av kometen vilket han fortsatte med under hela den period på två och en halv månad som den gick att skåda på himlen. Han kunde slå fast att kometen låg långt bortom månens sfär – ytterligare en spik i kistan för idén om de oföränderliga, himmelska sfärerna. Utöver detta bör också nämnas den stjärnkatalog med 777 stjärnor och deras positioner som Brahe upprättade och som kom att ersätta den gamle grekiske astronomen Ptolemaios 1400 år gamla katalog. Sammantaget viktigast var kanske dock själva observationerna – oerhört noggranna, metodiska och för tiden mycket exakta. Som vi ska se skulle de komma att spela en stor roll för astronomins utveckling. Även om Brahes observationer så småningom skulle komma att bli en av grundvalarna för den heliocentriska världsbildens genombrott, ville han dock själv inte släppa tanken på jorden i centrum av universum. För att få det hela att stämma överens med sina mätningar, utarbetade han en teori där solen och månen snurrade runt jorden, men där de andra planeterna snurrade runt solen – det så kallade tychoniska systemet.

Det har beräknats att under Fredrik II:s tid vid makten gick årligen en procent av den danska statens samlade intäkter till Tycho Brahes arbete på Ven. Ett sådant stöd från statsmakten var unikt för en vetenskapsman. Denna generositet hade inte bara att göra med den typiske renässansfurstens storsinta givmildhet gentemot vetenskapen, utan också om att det i 1500-talets kungahov sågs som mycket viktigt att ha en god astrolog i sin närhet. Även om Brahe själv vid en föreläsning sagt att "astronomin bygger på bevis och exakta matematiska metoder, medan astrologin rör sig med gissningar" innebar inte detta att han på något sätt förkastade astrologin – tvärtom såg han astronomin som ett sätt att göra astrologin pålitligare. Att låta en så lysande astronom som Brahe försvinna iväg till något annat hov i Europa framstod som ett enormt slöseri för den danske kungen som därför med alla medel försökte behålla honom vid sitt hov. I rollen som kunglig astrolog kom Brahe att ge konkreta förslag på hur kungen borde agera i olika frågor. Några av hans förutsägelser slog naturligtvis fel men ett exempel på att hans astrologiska gissningar ännu långt efter hands död tillmättes betydelse är att man på 1600-talet allmänt ansåg att han förutsett Gustav II Adolfs levnadsöde.

År 1597 lämnade till sist Tycho Brahe Ven för att aldrig mer återkomma. Folk vid makten hade börjat störa sig på den excentriske vetenskapsmannen som år efter år drog in, om ni ursäktar, astronomiska anslag för sin forskningsverksamhet på Ven, samtidigt som han i flera fall misskötte de skyldigheter som ålåg honom som länsherre. När den nye kung Kristian IV kom till makten var det slut på det roliga. Kristian var inte alls lika vänligt inställd till Brahe och vetenskapen som hans salig far hade varit. En stor del av Brahes bidrag drogs in och astronomen insåg att verksamheten på Ven inte längre skulle kunna bedrivas. Till en början hade Brahe tänkt fortsätta sina observationer i ett nytt hus i Köpenhamn, men när han inte tilläts ha sina instrument på stadsvallen såg han det som ett tecken på att han inte var önskvärd i staden längre. Brahe tog sin familj och sina instrument på båten och lämnade Danmark. I samband med avskedet skaldade han med vemod följande rader:

Danmark, vad är mitt brott, för vilket du hårt mig förskjuter?

Hur kan du, o fädernesland, behandla mig som fiende?

(Renässansmänniskan Brahe sysslade naturligtvis också med poesi.)

Tycho Brahe började jaga nya mecenater och kom så småningom att hamna hos den kanske finaste som stod att finna i hela Europa – den tysk-romerske kejsaren Rudolf II. Brahe blev kejserlig astronom och snart även kejsarens närmaste rådgivare. I denna roll fick han naturligt nog inte lika mycket tid över för sina observationer. Som tur var fick han år 1600 en ny begåvad medarbetare vid sin sida. Hans namn var Johannes Kepler och han var redan en ansedd matematiker och forskare. Kepler hade därför tänkt sig ett någorlunda jämbördigt samarbete, men så blev det inte. Brahe betraktade Kepler som sin assistent och gav honom inte fritt tillträde till observatoriet. Trots relationssvårigheterna kunde de dock arbeta tillsammans och Kepler skulle komma att bli oerhört viktig både för Brahes framtida ställning i vetenskapshistorien och för astronomin som helhet. 

Tiden i Prag blev emellertid kortvarig. Den 24 oktober 1601 dog Tycho Brahe. Det hela skedde enligt vad Johannes Kepler senare berättade på ett smått tragikomiskt vis. Under en bankett hos vännen Peter Vok von Rosenberg i Prag vågade Brahe inte resa sig från bordet för att gå och kissa, eftersom det vore ett etikettsbrott. På kvällen drabbades han av svåra smärtor förorsakade av urinretention och dog efter elva dagars sjukdom. Senare har det spekulerats i att han i själva verket blev förgiftad av någon. Brahes snabba uppstigande till en av kejsarens närmaste förtrogna hade väckt avund – och att han var protestant gjorde saken än värre. Så nog fanns det säkert fiender som velat förgifta honom vid det kejserliga hovet. Idag är dock vad jag förstår såväl historien om att Brahe inte vågade kissa som spekulationerna om att han skulle ha blivit avsiktligt förgiftad avskrivna som förklaringar till hans död. 

Johannes Kepler blev efter Tycho Brahes död ny hovastronom åt kejsaren och övertog som sådan samtliga Brahes journaler. På basis av föregångarens observationer formulerade han sina berömda tre lagar som kom att revolutionera den astronomiska vetenskapen. Journalerna kom så småningom att köpas tillbaka till Danmark från Keplers son av den danske kungen Fredrik III och förvaras idag på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. De flesta av Brahes instrument förstördes emellertid i samband med trettioåriga krigets inledning i Prag och vad gäller anläggningen på Ven så lät Kristian IV så småningom riva den för att bereda plats för ett boningshus åt sin älskarinna. Idag finns bara några underjordiska lämningar (av bland annat Stjärneborg) kvar, dock restaurerade och tillsnyggade på ett sätt som åtminstone ger lite känsla för den viktiga plats anläggningen intar i den astronomiska vetenskapens historia.

*

Tycho Brahe har idag såväl asteroider, månkratrar, supernovor och observatorium uppkallade efter sig. Hans plats i vetenskapens historia är säkrad. Under sin tid i livet hade dock den temperamentsfulle Brahe en tendens att ständigt hamna i bråk med andra människor. Under en vistelse vid universitetet i Rostock 1566 hamnade han i en svärdsduell med en avlägsen släkting (enligt en teori med ursprung i ett fyllebråk om vem som var den främste matematikern). Brahe miste en del av näsan i duellen och lät tillverka en protes som gått till historien som "guldnäsan" (troligtvis var den dock gjord av mässing). 

Tycho Brahe verkar på det stora hela inte ha varit en så sympatisk person. När han fick Ven som förläning blev han på köpet länsherre för omkring 250 invånare som bodde på ön sedan tidigare. Redan vid bygget av Uraniborg var det föga förvånande öns bönder som fick svettas mest för att förverkliga Brahes visioner. Bönderna på Ven hade tidigare varit självägande men fick nu en länsherre med hårda krav. Bönderna drevs på hårt för att genom skatter och dagsverken bygga upp hans forskningsanläggning. Adelsmannen Brahe var en man som var van att bli åtlydd (och dessutom som sagt mycket temperamentsfull). Prygelstraff eller en tid i Uraniborgs fängelsehåla väntade den som bonde som började bråka. Hyllad över hela världen var "bondeplågaren" Brahe fortfarande i början av 80-talet så illa sedd på Ven att hamnstyrelsen i Landskrona undvek att döpa en nyinköpt lastfärja (som skulle gå till ön) efter honom på grund av namnets negativa laddning där. "Man blir inte profet i sin egen hemstad" säger vi och tänker oss att detta förhållande kan förklaras med småsinthet och avundsjuka – men glömmer privilegiet det innebär att befinna sig på ett så behörigt avstånd i tid och rum från profeten ifråga, att vi med lätthet kan skala bort oväsentliga personliga otrevligheter från vår bild av personen. 

Det är svårt att få igenom storslagna visioner på egen hand – därför är det väl tyvärr inte så konstigt om stora visionärer ibland också är stora översittare. Tycho Brahe var dock inte bara en översittare – han var dessutom en översittare med pengar. Ovanför nedgången till Stjerneborg fanns följande inskription att läsa: "Varken makt eller rikedom, endast konstens och vetenskapens välde består." Nu är det ju så att det sistnämnda ofta förutsätter det förstnämnda. Brahe hade genom arv blivit i det närmaste ekonomiskt oberoende när hans far dog 1571 och som vi redan sett fullkomligt vräkte statsmakten pengar över honom under en lång tid. Denna ekonomiskt fördelaktiga ställning var naturligtvis en förutsättning för hans insatser – han kunde länge lägga nästan hur mycket tid och pengar som helst på att utveckla nya fantastiska instrument och på att göra fler spännande observationer av rörelserna uppe på himlavalvet. 

Som alla vet är andra människors rikedom i regel en källa till irritation och avundsjuka – men rika människor som väljer att ösa sina tillgångar över nördiga specialintressen och lösnäsor av guld (eller om det nu var mässing), de kan vi ändå inte undgå att älska lite. Det som gjorde Tycho Brahes insats så viktig var på många sätt just nördigheten i den, det vill säga att den grundades på extremt noggranna och omfattande observationer (medan till exempel en sådan som Copernicus i högre grad baserat sin revolutionerande teori på matematiska uträkningar). Genom Brahe tog astronomin ett rejält steg från filosofins marker till vetenskapens. Helt idéhistoriskt korrekt är det kanske inte, men det går att förstå varför han ibland har kallats för skaparen av den moderna naturvetenskapen. Just detta att med hjälp av noggranna observationer och rationellt tänkande dra slutsatser som utmanar till och med vad som uppfattas som grundläggande naturlagar är ju precis vad som i hög grad får oss att beundra en sådan som Albert Einstein. Precis som i fallet Einsteins relativitetsteori kan man tänka sig att upptäckten av det föränderliga universum hade potentiellt existentiella implikationer. En viktig aspekt av Brahes upptäckter av den nya stjärnan 1572 och kometen 1577 var ju att den skarpa skiljelinjen mellan den himmelska och den jordiska delen av universum suddades ut. Observationerna hade visat att de stabila sfärer som Aristoteles hävdat inte verkade existera – kometer och annat rörde sig helt fräckt genom flera av planeternas banor utan att ta hänsyn till några kristallsfärer. Världsrymden var inte en isolerad tillvaro präglad av en stilla, gudomlig oföränderlighet; den var lika rörlig och ibland till synes kaosartad som vår tillvaro här nere. 

Vad Tycho Brahes eget syfte var med alla observationer visas emellertid tydligt av följande inskription från Uraniborg, som formulerar hans syn på sitt arbete med vetenskapen: "Gud, universums skapare, ville inte veta av oreda och oordning i världsrymden." För Brahe var ett av de viktigaste målen med hans arbete att genom studier av himlavalvet bättre kunna utläsa Guds avsikter. Jorden som en liten ynklig prick i universum var långt från hans föreställningsvärld. Nej, för Brahe kretsade jorden tryggt i sitt tychoniska system av komplexa lagbundenheter, bara ett nytt avancerat instrument ifrån att kunna kartläggas ännu bättre och exaktare. 

Och vi kan nog tänka oss att detta i Tycho Brahes föreställningsvärld var lika säkert och gott som att det mesta här nere på jorden, när allt kom omkring, kretsade kring honom själv.